Hur f*n står du ut med dig själv?
Jag förstår inte hur du står ut med dig själv som människa. För det första så känner du inte mig så du har inte ett skit att säga om mig inte din kille heller för den delen. Du har förlorat alla dina vänner och ändå fortsätter du behandla folk på samma sätt, inser du inte själv hur j*vla konstigt det låter. Du behandlar dom du känner som skit för att din kille (sambo) eller vad man nu ska kalla honom säger att du ska göra det. Du säger saker om människor i din omgivning som sårar dem så extremt och du märker det inte ens ? Hur f*n kan du gå runt med ett leende på läpparna och säga att du mår bra av att leva såhär? Får man ens kalla såna som dig för människa? Hur kan man må bra av att såra personer på det sättet som du gör de? Hur kan detta vara den bästa tiden i ditt liv när du bara han din pojkvän kvar för ingen annan vill prata med dig pga hur du behandlar folk. Inser inte du vad du håller på med snart så kommer du få veta det.
Det jag stör mig som mest på är att du och din pojkvän säger saker om mig ingen av er känner mig och ingen av er kommer få lära känna mig heller. Jag är så trött på erat jävla trams och att ingen vågar säga till er för du är deras syster, dotter, vän osv.. du förstår ju inget själv !!
